Jag vacklar i en värld av komplexitet, osäkerhet och tvetydighet. Tappar mig själv, känner mig maktlös och oförmögen att agera. Tvivlar på mig själv och vägen fram.

Jag är aldrig riktigt närvarande. Kan inte fokusera. Vandrar iväg i tankarna. Svårt att få saker gjorda, ta medvetna beslut. Frånvarande, disträ och “duttjobbande”.

Jag förväntas vara innovativ men kommer inte åt min kreativitet. Det lekfulla, innovativa, strategiska finns där inne men jag är oförmögen att komma åt det.

Jag överanalyserar och spekulerar. Fastnar i tankar som inte gynnar mig, som är ihoptrasslade och svåra att reda ut. Hittar inte tillbaka till den bästa versionen av mig själv.

Jag påverkas (oproportionerligt) negativt av min omgivnings åsikter och handlingar. Blir triggad, otrygg, och får svårt att samarbeta och tänka klart.

Jag känner mig olustig och motsträvig gentemot den förändring som jag står inför. Jag orkar inte tänka och lära om, klamrar mig istället fast vid gamla vanor.

Jag känner mig pressad från alla håll. En stor tyngd hänger över mig. Tempot skruvas ständigt upp. Jag kommer inte åt lugnet. Tiden räcker inte till. Jag räcker inte till.

Jag saknar mening och motivation. Min inre kompass fungerar inte. Glöden finns inte där, får inget gjort, skjuter upp, söker riktning. Tappat kontakt med mina värderingar.

Jag känner mig trött men hittar ingen tid för återhämtning, reflektion, tystnad. Det känns som allt går i ett och jag får inte energin att räcka hela vägen.